Jag lever ett bra liv för varje dag får jag någon fom av bekräftese på att jag är bra. Varje dag möter någon mig med ett leende. Varje dag möter någon mig med ögonen när jag talar. Ofta säger någon något positivt till mig. Jag vet att jag är älskad.
Det gör mig till en lycklig person.
Ändå tillåter jag ögonblick av tvärtom bli viktiga. Visst är det dumt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar