Min dag började uselt med att jag läste tidningen och blev verkligt illa berörd. Ville mest bara dra täcket över huvudet och vrida fram tiden. En tvätt äkta blääää känsla.
Efter att ha kollat och svarat på mina mail så kollade jag in lite bloggar för att uppdatera mig efter Tysklandsresan
Och då läser jag nedan, skrivet av en av de som är viktisgast och närmast i mitt hjärta.
"Kanske skulle valt titeln "vem ser jag upp till" eller "en stark person som påverkat mig" istället.
Min moster Suss har alltid varit någon jag sett upp till och försökt lyssna på.
Även om jag ibland blir lite lätt tokig på henne. Hon vill väl alltid, men ibland vill jag bara ha henne som den "syster/vän" hon är och inte som den socionom/livscoach hon är.
Sen att hon är oerhört pushig är ju egentligen bara en fördel. Utan henne hade många av mina saker i livet varit ogjorda.
När jag gick högstadiet & gymnasiet ville jag verkligen bli som henne. Det var hon och min mormor som fick upp mitt intresse för människor och att få jobba med att hjälpa och stötta.
Suss är som en storasyster och jag kan alltid prata av mig med henne. Och hon har alltid svar på tal. Vi ser ganska lika på mycket saker och vi har lika bra humor."
Och här sitter jag tårögd och glad!
Tack Jeka!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar