När man hamnar i en situation som rubbar hela ens normala värld så känner man sig ensam. Man vet nånstans i bakhuvudet att det finns människor man kan prata med men man ser det inte eller orkar inte ta kontakten. Man har sin familj, men de är inne i kaoset också. Man försöker stötta varandra men känslorna bubblar och man är hela tiden på gränsen. En klok kollega till mig sa alltid att man ska göra som foldern på flygplanet,se till att få på din egen syrgasmask innan du försöker få på någon annans, precis så är det i livet.
Mitt i detta kaos är jag så glad för mina vänner som skickar meddelanden på olika sätt och fortsätter och ringer fast jag inte vill/orkar prata ibland. Det hjälper oerhört mycket.
Tack för att ni finns!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar