En dag i taget..

Så då har vi varit på begravningsbyrån. Det blir väldigt overkligt när man sitter och pratar om hur begravningsakten ska bli. Hallå det är min mamma vi pratar om!

Man pratar om annonser tittar på kistor urnor, var ska man ge henne sista vilan osv. Det märks att vi inte vet hur vi ska hantera situationen. Vi ser alla lite rädda ut och det är vi nog, vi verkar mest rädda för varandras känslor. Kanske alla är rädda för om någon bryter samman, klarar man då själv ut det?

Pappa som varit hos Ulla behövde komma hem och fixa sig innan. Så jag, Ulla och pappa var nån timme tillsammans hemma hos mamma och pappa (kan inte ute sluta henne än). Vi låg allihop i deras säng och pratade, det kändes så gott. En viktig stund att minnas, ni vet en sådan stund som man vet aldrig kommer tillbaka men man känner att man vill stanna i den så länge det går.

Jag rotade runt bland gamla foton. Så vacker min mamma var! Jag tog med mig några stycken. Jeka och jag tänker göra en minnes bok, känns viktigt.

Vi beslutade oss för att använd bilden jag lagt in här till det häfte som ska delasut i kyrkan. Bildena är tagen i somras i Fegen. Vi valde den för att hon älskade sjöar och naturen och det är med på bilden. Det påminde om hennes barndom. Åka båt och fiska var alltid poppis:)

I bakgrunden sitter min pappa i båten,mannen hon älskade och hon står och håller om Alex. En av hennes älskade barnbarn. Lille Halvar, pappa och mammas lille hund och Olle är med. Som hon pysslade med lille Halvar.

Hon sjunger i högan sky för att hon var så himla glad. Hon gjorde så min lilla mamma <3